Ett reservkrav är den minsta andel av insättningar som banker måste hålla som reserver. De kan inte låna ut dem. Kravet fastställs av centralbanken och gäller transaktionskonton, som checkkonton. Om kravet är 10 procent och en bank har 100 miljoner dollar i insättningar, måste den hålla 10 miljoner dollar i reserver och kan låna ut de övriga 90 miljonerna dollarna.

Reservkravet är ett penningpolitiskt verktyg. Att höja det minskar bankernas lånebelopp, vilket stramar åt krediten. Att sänka det ökar utlåningskapaciteten. I praktiken ändrar centralbanker det sällan eftersom effekterna är trubbiga och svåra att förutsäga. Öppna marknadsoperationer och räntepolitik är föredragna verktyg.

USA sänkte sitt reservkrav till noll i mars 2020. Federal Reserve hävdade att reserverna var rikliga och att kapital- och likviditetsreglerna var tillräckliga för att kontrollera risken. Andra länder använder fortfarande reservkrav. Kina justerar dem ofta för att hantera kredittillväxt. Brasilien använder dem för att avskräcka kortfristiga kapitalinflöden.

Reservkrav är inte detsamma som kapitalkrav. Reserver är kontanter eller insättningar hos centralbanken, som hålls för att möta uttag. Kapital är skillnaden mellan tillgångar och skulder, som hålls för att absorbera förluster. Båda spelar roll, men de tjänar olika syften. En bank kan uppfylla sitt reservkrav och ändå gå i konkurs om den saknar kapital.