Varje strålkastare har en funktion: kastar ljus tillräckligt långt ner på vägen så att en förare kan reagera. De tidigaste versionerna var acetylenlampor som var bultade på hästvagnar. Ellampor kom runt 1912, och sealed beam-enheter dominerade amerikanska bilar från 1940 till 1980-talet, då komposithöljen och utbytbara halogenlampor tog över.

Moderna strålkastare är konstruerade system, inte bara lampor. Reflektorer och projektorlinser formar ljusbilden så att den lyser upp vägen utan att blända mötande trafik. Halogen-, xenon-, HID- och LED-ljuskällor producerar olika färgtemperaturer och livslängder. Matrix-LED och adaptiva system styr nu ljuset runt fordon framför.

Vanliga strålkastartyper

• Halogen: billigt, varmt gult ljus, kort livslängd.
• Xenon HID: starkt vitt bågljus, behöver ett driftdon.
• LED: effektiv, långvarig, tänds direkt.
• Laser: endast helljus, mycket lång räckvidd, dyr.

Reglerna skiljer sig markant åt. Europa tillåter avancerade adaptiva strålkastare som USA nyligen tillät. En utbränd strålkastare är en säkerhetsbrist i de flesta jurisdiktioner, och feljusterade strålkastare klarar inte inspektionen på många ställen.