En komet är en klump is, stoft och sten som kretsar kring solen. Långt från solen är den en frusen, inaktiv kropp. När den närmar sig förångar solvärmen isen och frigör gas och stoft som bildar en glödande koma runt kärnan och ofta en svans som sträcker sig miljontals kilometer.

Kometer kommer från två huvudsakliga reservoarer. Kortperiodiska kometer, med omloppsbanor under 200 år, har sitt ursprung i Kuiperbältet bortom Neptunus. Långperiodiska kometer kommer från Oortmolnet, ett avlägset skal av iskroppar som sträcker sig tusentals gånger längre. Gravitationella stötar från förbipasserande stjärnor eller galaxen själv kan skicka dem inåt.

Svansen släpar inte efter kometen som rök från en skorsten. Den pekar bort från solen, driven av solvinden och strålningstrycket. Det betyder att en komets svans kan leda dess rörelse när den rör sig bort från solen. Vissa kometer har två svansar: en stoftsvans som böjs och en jonsvans som pekar rakt bakåt.

Kometer är viktiga eftersom de bevarar primitivt material från solsystemets bildande. Rosetta-missionen kretsade kring kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko och landade en sond på dess yta, vilket avslöjade organiska molekyler och vattenis som kan ha fyllt jordens hav.