Mellan Mars och Jupiter ligger en ring av stenigt material som kallas asteroidbältet. Det är inte ett tätt fält av tumlande stenar som filmerna antyder. Bältet består mestadels av tomt utrymme. Dess totala massa är ungefär 4 procent av månens, och det största objektet, Ceres, innehåller en tredjedel av det. Om du stod på en asteroid skulle du sannolikt inte se en annan utan ett teleskop.

Bältet existerar eftersom Jupiters gravitation hindrade materialet där från att sammansmälta till en planet. Jätteplanetens dragningskraft rörde om regionen och hindrade planetesimalerna från att etablera sig i stabila omloppsbanor. Det som återstår är en spridd population av stenkroppar, med distinkta grupper baserade på deras sammansättning och omloppsbanor.

Bältet är inte statiskt. Kollisioner bryter isär asteroider, och gravitationsresonanser med Jupiter kastar några av dem inåt mot det inre solsystemet. Dessa rymningar blir asteroider nära jorden och ibland meteoriter som landar på jorden.