Paleoantropologi är studiet av forntida mänskliga förfäder genom fossil och artefakter. Den kombinerar metoder från fysisk antropologi, arkeologi, geologi och genetik. Forskare söker efter fossilhaltiga sediment på platser som den östafrikanska Riftdalen, grottorna i Sydafrika och Atapuerca-kullarna i Spanien. En enda tand eller ett fragment av en käke kan ta år att placera i sitt sammanhang. Datering är ofta lika svårt som att hitta själva fossilet.

Fältet har förändrats av genetiken. Forntida DNA utvunnet från ben och tänder gör det nu möjligt för forskare att spåra migrationer, korsningar och populationsdelningar. År 2010 sekvenserades neandertalargenomet, vilket avslöjade korsningar med moderna människor. Sedan dess har DNA från denisovaner och andra arkaiska grupper skrivit om släktträdet. Upptäckter avgör sällan debatter. De startar vanligtvis nya.

Kärnmetoder

• Undersökning och utgrävning av fossilfynd.
• Radiometrisk datering av vulkaniska lager och sediment.
• Jämförande anatomi av ben och tänder.
• Analys av forntida DNA och isotoper.

Paleoantropologi är en långsam vetenskap. En karriär kan hänga på ett enda lyckosamt fynd, och det fyndet kan ta årtionden att tolka.