Etnocentrism är vanan att bedöma andra kulturer utifrån sina egna normer. Det visar sig i små mängder, som att anta att ens bordsskick är korrekt, och i stora drag, som att avfärda ett annat samhälles religion som vidskepelse. Termen populariserades av William Graham Sumner i början av 1900-talet, även om tendensen är lika gammal som mänskliga gruppgränser.

Etnocentrism är inte alltid fientlig. Det kan vara en mild preferens för det välbekanta. Men det blir skadligt när det rättfärdigar erövring, tvångskonvertering eller förstörelse av andra sätt att leva. Kolonialförvaltare beskrev ofta lokala sedvänjor som bakåtsträvande, vilket fick dominans att verka som en förbättring. Antropologer har tillbringat stora delar av det senaste århundradet med att avlära sig den vanan och utveckla verktyg för att motverka den.

Att känna igen det

• Anta att dina egna seder är universella eller uppenbara.
• Att behandla skillnader som brister.
• Att mäta andra samhällen mot en enda framstegsskala.
• Att använda ord som primitiv eller vild utan ironi.

Motgiftet är inte skuld. Det är nyfikenhet, plus disciplinen att fråga sig hur en praktik är meningsfull i sin egen värld.