Att gå på två ben är ett av de utmärkande dragen hos den mänskliga släktlinjen. Tvåbenthet uppträdde hos homininer miljontals år före stora hjärnor eller stenverktyg. Fossila bevis, inklusive fotavtryck vid Laetoli i Tanzania och Lucys bäcken, visar att tidiga homininer var upprättgående vandrare medan de fortfarande tillbringade tid i träd. Förändringen skedde inte på en gång. Det var en gradvis ombyggnad av skelettet under miljontals år.

Varför det hände är fortfarande omdebatterat. Vissa forskare pekar på klimatförändringarna: i takt med att skogarna krympte och savannerna expanderade blev det effektivt att gå mellan trädplättar. Andra menar att det frigjorde händerna för att bära mat, verktyg eller spädbarn. En annan idé är att det minskade värmeexponeringen i öppen sol om man stod upprätt. Dessa förklaringar utesluter inte varandra.

Anatomiska tecken

• Ett bäcken som är kort och skålformat snarare än långt och platt.
• En ryggrad med en S-kurva som placerar huvudet över höfterna.
• Benbenen är vinklade inåt och placerade fötterna under kroppens mitt.
• En stortå i linje med de andra istället för att vara motstående.

Tvåbenthet är inte unik för människor, men bland primater är den sällsynt. Den banade väg för allt som följde.