Bevattning är den artificiella vattenförsörjningen till grödor, som används överallt där nederbörden är för liten, för opålitlig eller feltajmad. Det är det som möjliggör jordbruk i Nildalen, Punjab, Centraldalen i Kalifornien och de torra slätterna i norra Kina.

Metoderna sträcker sig från de uråldriga till de mer exakta. Flödsbevattning sprider vatten över ett fält och låter det sippra in. Fårbevattning skickar det ner i diken mellan raderna. Sprinklersystem imiterar regn, och droppledningar levererar vatten direkt till rotzonen, droppe för droppe. Centrumvridna system rullar över stora fält i en långsam cirkel. Var och en har olika kostnad, effektivitet och passform.

De stora frågorna

• Källa: floder, reservoarer, akviferer eller återvunnet vatten
• Leverans: självtryck, pumpar eller trycksatta rör
• Schemaläggning: när och hur mycket, baserat på jordmån och grödstadium
• Dränering: vart överskottet går och om saltet samlas

Grundvattennivåerna faller under många av världens mest produktiva regioner. Nu satsas det på droppbevattning, jordfuktighetssensorer och bevattning med underskott, vilket innebär att man applicerar precis tillräckligt med vatten för att nå avkastningsmålen utan slöseri.