Korspollinering är överföring av pollen från blomman på en växt till stigmat på en blomma på en annan växt av samma art, vilket resulterar i genetisk rekombination hos avkomman. Det står i kontrast till självpollinering, där pollen överförs inom samma blomma eller växt. Korspollinering underlättas av biotiska vektorer som bin, fjärilar, nattfjärilar, fåglar och fladdermöss, eller av abiotiska agenser inklusive vind och vatten. Många grödor – inklusive äpplen, päron, mandlar, gurkor, squash och raps – är beroende av korspollinering för god fruktsättning och avkastning, och odlare planterar ofta pollinerande sorter eller introducerar honungsbikupor. Mekanismer som främjar korspollinering inkluderar självinkompatibilitet, dikogami (förskjuten tidpunkt för hanliga och honliga organ) och heterostyli (olika blomformer). Korspollinering ökar den genetiska mångfalden, vilket är viktigt för grödans anpassning och förädling. Det kan dock också orsaka oönskat genflöde mellan konventionella, ekologiska och genetiskt modifierade grödor, vilket väcker oro för fröernas renhet och samexistens.