Åkermark är mark som kan plöjas och användas för att odla grödor, vanligtvis under årlig odling. Termen härstammar från latinets arabilis, som betyder "lämplig för plöjning". I FAO:s markanvändningsklassificering omfattar åkermark mark med tillfälliga grödor, tillfälliga ängar för slåtter eller betesmark, mark under marknads- eller köksträdgårdar och mark som tillfälligt ligger i träda; den exkluderar mark med permanenta grödor såsom fruktträdgårdar och vingårdar, och permanent betesmark. Globalt täcker åkermark ungefär 1,4 miljarder hektar, eller cirka 11 procent av jordens landyta, med de största arealerna i USA, Indien, Ryssland, Kina och Brasilien. Åkermark per capita har minskat stadigt i takt med att befolkningen har vuxit och jordmånen har försämrats genom erosion, försaltning, urbanisering och ökenspridning. Hållbar förvaltning inkluderar växtföljd, jordbearbetning utan jordbearbetning, täckodling och organiska odlingsförädlingar för att bevara jordstruktur och bördighet. Att skydda åkermark är centralt för livsmedelssäkerheten, och många länder har zonindelningslagar eller markbanker för att begränsa omställning till icke-jordbruksändamål.