Jordbruksnäring hänvisar till hela den kommersiella sektorn som omfattar jordbruk och de industrier som stöder, levererar, bearbetar och distribuerar jordbruksprodukter. Termen myntades 1957 av Harvard-ekonomerna John H. Davis och Ray A. Goldberg i deras bok "A Concept of Agribusiness", som definierade det som summan av alla verksamheter som är involverade i tillverkning och distribution av jordbruksartiklar, produktion på gården samt lagring, bearbetning och distribution av jordbruksråvaror och deras biprodukter. Konceptet erkänner att modern livsmedelsproduktion inte är begränsad till gårdar utan involverar utsädes- och kemikalieföretag, maskintillverkare, finansiärer, transportörer, bearbetningsföretag, grossister, återförsäljare och marknadsförare. I utvecklade ekonomier verkar jordbruksjättar som Cargill, Archer-Daniels-Midland, Bayer och John Deere över flera steg i värdekedjan. Kritiker menar att konsolidering inom jordbruksnäringen har minskat böndernas förhandlingsstyrka, minskat utsädesdiversiteten och bidragit till miljömässiga externaliteter, medan förespråkare betonar effektivitetsvinster, livsmedelssäkerhet och teknisk innovation. Området studeras genom jordbruksekonomi och formas alltmer av globala handelsavtal, hållbarhetsstandarder och digitalisering av leveranskedjor.