År 1215 tvingade engelska baroner kung Johan att acceptera en skriftlig begränsning av sin makt. Magna Carta, eller den stora stadgan, tog upp feodala klagomål, skyddade vissa rättigheter för fria män och fastställde att kungen var underställd lagen.

De flesta av dess ursprungliga klausuler behandlade specifika frågor från 1200-talet och reviderades eller förkastades senare. Några principer – särskilt de som rörde rättssäkerhet och samtycke till beskattning – åberopades upprepade gånger i senare konstitutionella strider i England och dess kolonier.

Stadgans symboliska betydelse växte under århundradena. 1600-talets motståndare till kunglig absolutism och 1700-talets amerikanska revolutionärer hänvisade till den som bevis på en forntida konstitution som begränsade härskare. Originaldokument finns bevarade och behandlas som grundläggande dokument för rättstraditionen, även om deras medeltida sammanhang skiljer sig markant från modern konstitutionalism.

• 1215 stadga som begränsar den engelska kungamakten
• Behandlade baronialiska och juridiska klagomål
• Senare tolkad som ett konstitutionellt landmärke
• Bevarade kopior är ikoniska juridiska artefakter