En bildungsroman är en roman som skildrar en ung huvudpersons moraliska, psykologiska och sociala utveckling från barndomen eller tonåren till vuxenlivet. Den tyska termen betyder "bildningsroman".

Det klassiska mönstret följer hjältens utbildning genom erfarenhet – ofta en resa hemifrån, möten med mentorer och frestare, misstag och slutligen integration i samhället eller ett avsiktligt avvisande av det. Goethes Wilhelm Meisters lärlingsutbildning etablerade typen; Dickens Stora förväntningar, Joyces Ett porträtt av konstnären som ung man och många senare coming-of-age-romaner anpassar den. Fokus ligger kvar på intern utveckling lika mycket som på externa händelser.

Inte alla berättelser om uppväxt är en bildungsroman. Genren antyder en meningsfull båge av självupptäckt och en slutlig position – hur provisorisk den än må vara – utifrån vilken det tidigare livet kan förstås. Samtida versioner kan ifrågasätta själva möjligheten till sammanhängande självbildning, men de arbetar fortfarande inom ramen för förväntan om att ungdomen är en period av avgörande formande.

När en romans centrala angelägenhet är hur en ung person blir den vuxen de är, hör det till traditionen inom bildungsromanen.