En sprinter rusar nerför en landningsbana, träffar en startbräda och kastar sig in i en flygning som slutar i en sandlåda. Den grenen kallas längdhopp. Hoppet mäts från foullinjen till närmaste markering i sanden.

Hastighet på banan är den största bidragande faktorn till avståndet, men startteknik och luftkontroll spelar också roll. Idrottare använder hitch-kick- eller hang-tekniker för att hantera kroppsposition i luften och förbereda sig för landning. Regelbrott inträffar när startfoten korsar linjen. Varje tävlande får vanligtvis ett visst antal försök, där det bästa lagliga hoppet räknas.

Träningen blandar sprintutveckling, plyometrisk kraft och tekniskt arbete på banan. Konsekvent löpning vid inflygningen är avgörande; små fel i stegmönstret ger stora förluster vid start. Längdhopp är fortfarande ett av de enklaste men ändå krävande testerna av snabbhet och kraft.

• Friidrottstävlingshoppning för horisontell distans
• Kombinerar sprintinflyg med enkel start
• Mätt till närmaste markering i landningsgropen
• Belönar hastighet, timing och landningseffektivitet