En atlet springer nerför en bana, planterar framfoten och kastar upp ett spjutliknande redskap i luften. Den grenen kallas spjutkastning. Avståndet mäts från foullinjen till den första kontaktpunkten i sektorn.

Spjutet måste landa med spetsen först för att vara giltigt. Moderna specifikationer kontrollerar vikt, längd och tyngdpunkt för att hålla kasten inom stadiongränserna. Tekniken innebär ett rytmiskt tillvägagångssätt, en övergång i tvärsteg och en kraftfull leverans som överför upploppshastigheten till redskapet. Kastarmen och det förstärkta frambenet absorberar stora krafter.

Träning utvecklar snabbhet, specifik styrka och den komplexa koordinationen i utförandet. Skador på axel och armbåge är yrkesrisker om tekniken eller belastningshanteringen slirar. På elitnivå producerar spjutkastningen några av de mest spektakulära distanserna i fälttävlingar.

• Fälthändelse som kastar ett spjutliknande redskap för avstånd
• Kräver en uppkörning och tipplandning
• Tekniskt komplex och fysiskt krävande
• Styrs av strikta redskapsspecifikationer