Lidar mäter avstånd med laserljus. Den avfyrar pulser och tar tiden för dem att återvända. Multiplicera med ljusets hastighet och dividera med två, så har du avståndet. Snurra sensorn eller styr strålen så får du miljontals punkter per sekund, vilket bildar en 3D-karta över omgivningen.

Termen är en portmanteau av ljus och radar. Tidiga lidar var skrymmande och dyra och användes för atmosfärisk forskning och militär kartläggning. DARPA Urban Challenge 2007 satte lidar på kartan för självkörande bilar. Velodynes snurrande enheter blev standarden. Solid state-lidar är nu billigare och mer kompakta, även om snurrande enheter fortfarande dominerar avancerade applikationer.

Lidar-egenskaper

• Våglängd: vanligtvis 905 nm eller 1550 nm.
• Räckvidd: från några meter till över 200 meter.
• Noggrannhet: centimeternivå under goda förhållanden.
• Synfält: 360 grader för snurrande enheter.
• Begränsningar: regn, dimma och damm sprider strålen.

Lidar ger robotar exakt djupinformation. En kamera berättar vad något är. Lidar berättar exakt var det är. Det gör den värdefull för autonom körning, lagerrobotar och drönarkartläggning. Den största nackdelen är kostnad och komplexitet. En mekanisk roterande lidar har rörliga delar som slits ut. Solid state-lidar har inga rörliga delar men ett smalare synfält. Kamerabaserad djupuppskattning förbättras, men lidar är fortfarande guldstandarden för tillförlitlig 3D-uppfattning inom robotik.