I mitten av 1800-talet i Persien förklarade en ung köpman vid namn Mirza Husayn-Ali sig själv bärare av en ny uppenbarelse. Han tog titeln Bahá'u'lláh, "Guds ära", och lärde att världens stora religioner var på varandra följande kapitel i en enda gudomlig läroplan. Bahá'í-tron växte fram ur det påståendet.

Dess centrala övertygelser är Guds enhet, religionens enhet och mänsklighetens enhet. Profeter som Abraham, Moses, Jesus, Muhammed och Buddha betraktas alla som manifestationer av samma gudomliga vilja, var och en lämpad för den tid då han framträdde. Bahá'u'lláhs egna skrifter uppmanar till avskaffande av fördomar, jämlikhet mellan kvinnor och män, universell utbildning och ett världsomspännande federalt system som kan säkra fred. Tron har inget prästerskap; lokala och nationella andliga församlingar valda av gemenskapen hanterar administrationen, och ett Universellt Rättvisans Hus i Haifa vägleder det globala gemenskapen.

Förföljelse har präglat dess historia från början. Tidiga troende i Iran utsattes för fängelsestraff och avrättningar; mönstret fortsätter i mildare eller skarpare former i flera länder. Trots detta tryck har gemenskapen spridit sig till de flesta nationer och räknar flera miljoner anhängare. Daglig bön, en årlig fasta och en kalender på nitton månader formar bahá’íernas privata och gemensamma liv.

Tron framställer sig inte som en brytning med det förflutna utan som det senaste steget i en pågående samtal mellan det gudomliga och det mänskliga.