Ett ansikte i en folkmassa känns bekant, eller så är ett flervalsalternativ korrekt valt som det som setts tidigare. Igenkänning är bedömningen att en aktuell stimulus har upplevts tidigare.

Det är vanligtvis enklare än att återkalla något eftersom själva stimulusen fungerar som en ledtråd. Dubbelprocessmodeller skiljer mellan förtrogenhet – en snabb, automatisk känsla av tidigare händelse – och återkallelse – den långsammare återställningen av kontextuella detaljer. Falskt igenkännande inträffar när förtrogenhet föreligger utan korrekt återkallelse, som i Deese-Roediger-McDermott-paradigmet.

Igenkänningstester används ofta inom utbildning och i laboratoriestudier av minne. De kan kontamineras av gissningar och av förändringar i svarsbias. I juridiska sammanhang medför uppställningsigenkänning både styrka och risk för fel. Igenkänning visar att minnet kan lyckas med mindre information än vad full återkallelse kräver.

Att känna att något är känt är inte samma sak som att kunna säga vad som är känt om det.