Ett beteende följs av en konsekvens som minskar dess framtida sannolikhet. Straff är den processen. Det kan innebära att en oönskad händelse presenteras eller att en positiv sådan tas bort.

Straff kan snabbt undertrycka beteende, men det har väl dokumenterade biverkningar: flykt och undvikande, känslomässiga reaktioner, aggression och underlåtenhet att lära ut önskade alternativ. Dess effekter är ofta kontextspecifika och tillfälliga när den straffande agenten är frånvarande. Av dessa skäl föredrar beteendeanalytiker i allmänhet förstärkning av alternativa beteenden framför bestraffning.

I vardagen varierar straff från socialt ogillande till formella rättsliga sanktioner. Dess effektivitet beror på omedelbarhet, konsekvens och tillgången till andra sätt att få förstärkning. Etiska överväganden begränsar användningen av aversiva procedurer, särskilt med utsatta befolkningsgrupper. Att förstå straff klargör både dess kraft och dess begränsningar som ett verktyg för beteendeförändring.

• Konsekvens som minskar sannolikheten för beteende
• Kan vara positiv eller negativ i teknisk mening
• Ger ofta oönskade biverkningar
• Mindre föredraget än förstärkning av alternativ