Ihållande nedstämdhet, intresseförlust och en känsla av att vanliga ansträngningar är meningslösa kännetecknar svår depression. Sömn, aptit, koncentration och självkänsla försämras vanligtvis också.

Depression kan uppstå efter förlust eller kronisk stress, men den kan också uppstå utan uppenbar yttre orsak. Biologiska faktorer – genetik, neurotransmittorsystem, inflammation – interagerar med kognitiva stilar som grubblerier och negativ självvärdering. Episoderna varierar från milda till svåra och kan vara återkommande.

Evidensbaserade behandlingar inkluderar antidepressiv medicinering, kognitiv beteendeterapi, interpersonell terapi och, för svåra fall, neuromoduleringstekniker. Beteendeaktivering – att återuppta givande aktiviteter – hjälper ofta även när motivationen är låg. Socialt stöd och minskning av stressfaktorer förbättrar prognosen. Depression är behandlingsbar; obehandlad ökar den risken för ytterligare episoder och för fysiska hälsoproblem.

Sjukdomen övertygar personen om att återhämtning är omöjlig, vilket i sig är ett symptom som behandlingen måste åtgärda.