Sensorisk anpassning är den minskade känsligheten som uppstår vid konstant, oförändrad stimulering. Efter en kort tid märks stimulansen inte längre.

En kall pöl känns först chockerande och sedan bara sval. En ihållande lukt försvinner från medvetandet. Trycket från kläder mot huden försvinner inom några ögonblick. Receptorceller och de nervbanor som följer dem minskar sin avfyrningshastighet när insignalen förblir konstant, vilket frigör systemet att upptäcka förändringar. Anpassningen är snabb för lukt och beröring, långsammare för syn under de flesta förhållanden och nästan obefintlig för smärta.

Processen är adaptiv. Kontinuerlig medvetenhet om oföränderliga stimuli skulle vara metaboliskt kostsamt och informationsmässigt värdelöst. Genom att reagera preferentiellt på förändringar förblir sensoriska system effektiva detektorer av händelser som kan kräva åtgärder. Fullständig anpassning kan förhindras genom små ögonrörelser, variationer i stimulering eller aktiv utforskning.

Det som inte förändras upphör snart att kännas. Det är sensorisk anpassning.