Positiv förstärkning stärker ett beteende genom att presentera en önskvärd stimulans efter att beteendet inträffat. Konsekvensen gör beteendet mer troligt i framtiden.

Ett barn som får beröm för att dela med sig är mer benäget att dela med sig igen. En arbetare som tjänar en bonus för att uppnå ett mål är mer benägen att bibehålla hög prestation. I laboratoriet trycker ett djur på en spak oftare när spaktryckningar producerar mat. Förstärkaren kan vara påtaglig, social eller aktivitetsbaserad; det som är viktigt är att den är beroende av svaret och att den ökar den framtida sannolikheten för det svaret.

Positiv förstärkning är mest effektiv när den ges snabbt och konsekvent under inlärningen av ett nytt beteende, och när förstärkaren verkligen värderas av individen. Med tiden kan intermittenta scheman upprätthålla beteendet med färre förstärkare. Principen är central för utbildning, föräldraskap, klinisk beteendeterapi och organisationsledning.

När en önskvärd konsekvens följer på en handling och den handlingen sedan blir mer frekvent, har positiv förstärkning inträffat.