Glukos är det enkla socker som cirkulerar i blodet och fungerar som den primära energikällan för kroppens vävnader, särskilt hjärnan. Nervceller är nästan uteslutande beroende av en stadig tillförsel av glukos.

Blodsockernivåerna regleras av insulin och glukagon från bukspottkörteln. Efter en måltid främjar insulin upptaget av glukos i cellerna och dess lagring som glykogen. Mellan måltiderna frigör glukagon lagrad glukos tillbaka till blodet. Hjärnan övervakar glukostillgängligheten; låga nivåer utlöser hunger och mobiliserar stresshormoner. Extrem hypoglykemi kan orsaka förvirring, kramper och medvetslöshet eftersom nervvävnaden är utsvulten på bränsle.

Inom psykologin har glukos studerats i relation till självkontroll, uppmärksamhet och beslutsfattande. Viss forskning tyder på att handlingar av ansträngande kontroll tillfälligt minskar tillgängligt glukos, och att återställande av det kan fylla på kapaciteten för ytterligare ansträngning. Resultaten är fortfarande omdebatterade, men de illustrerar den starka kopplingen mellan metabolt tillstånd och kognitiv prestation.

När hjärnan arbetar förbränner den glukos. Att upprätthålla tillgången är en ständig fysiologisk prioritet.