Suveränitet kan delas mellan en central regering och regionala enheter. Federalism är det konstitutionella arrangemang som gör detta, där vissa befogenheter tilldelas exklusivt till varje nivå och ibland delas med andra.

Klassiska federationer inkluderar USA, Kanada, Tyskland och Australien. Regionala regeringar kontrollerar vanligtvis utbildning, polisarbete och lokal infrastruktur, medan centralregeringar hanterar försvar, valuta och utrikesfrågor. Konstitutioner och domstolar avgör tvister om gränserna. Finansöverföringar och delade program skapar ett kontinuerligt ömsesidigt beroende.

Federalism tillgodoser mångfald och begränsar maktkoncentrationen. Den kan också skapa dubbelarbete, ojämlikhet mellan regioner och komplex ansvarsskyldighet. Politiska partier och sociala rörelser organiserar sig ofta på båda nivåerna, vilket skapar konkurrens i flera nivåer. Reform av federala arrangemang är vanligtvis svåra eftersom de kräver samtycke från de enheter vars befogenheter skulle förändras.

• Maktfördelning mellan centrum och regioner
• Varje nivå har konstitutionellt skyddad auktoritet
• Tillgodoser mångfald och kontrollerar centralisering
• Genererar mellanstatliga förhandlingar