När medborgare avsiktligt bryter mot en lag som de anser vara orättvis och accepterar de rättsliga konsekvenserna, utövar de civil olydnad. Handlingen är offentlig, icke-våldsam och syftar till att övertala det bredare samhället eller myndigheterna att ändra den ifrågasatta regeln.

Henry David Thoreau, Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr. gav klassiska rättfärdiganden och exempel. Sit-ins, vägran att betala vissa skatter och fredlig ockupation av offentliga platser har alla fungerat som verktyg. Det moraliska anspråket vilar på samvetets prioritet framför en orättvis lag, medan det strategiska anspråket vilar på kraften i disciplinerade, synliga uppoffringar att förändra den allmänna opinionen.

Regeringar behandlar vanligtvis civil olydnad som vanliga lagbrott, men den politiska effekten kan vara betydande när orsaken resonerar och deltagarna upprätthåller icke-våld. Taktiken är fortfarande tillgänglig för rörelser som saknar formell makt men besitter moralisk övertygelse och organisatorisk kapacitet.

• Offentligt, icke-våldsamt lagbrott för en moralisk sak
• Deltagarna accepterar rättsliga påföljder
• Syftar till att ändra orättvisa lagar eller politik
• Historiskt kopplad till stora reformrörelser