Rationalismen menar att förnuftet är den primära källan till kunskap. Den förnekar inte sinnena, men den menar att förnuftet kan förstå sanningar som erfarenheten inte kan. Matematik är modellen. Man behöver inte mäta trianglar för att veta att deras vinklar summerar till 180 grader. Man kan bevisa det. Rationalister tror att vissa sanningar är medfödda eller upptäckbara genom ren tanke. Descartes, Spinoza och Leibniz är de klassiska rationalisterna. De menade att sinnena är opålitliga och att endast förnuftet kan ge säker kunskap.

Rationalism står i kontrast till empirism, som menar att kunskap kommer från erfarenhet. Kant försökte syntetisera de två och argumenterade för att kunskap kräver både förnuft och erfarenhet. Förnuftet tillhandahåller de kategorier som strukturerar erfarenheten. Erfarenheten tillhandahåller innehållet. Rationalism har varit inflytelserik inom matematik, logik och metafysik. Den har också kritiserats. Om förnuftet är källan till kunskap, hur vet vi vilket resonemang som är korrekt? Rationalister svarar att förnuftet är självkorrigerande. Det kan identifiera och korrigera sina egna fel. Debatten mellan rationalism och empirism är en av de äldsta inom filosofin, och den fortsätter inom samtida epistemologi och medvetandefilosofi.

Rationalistiska teman

• Medfödda idéer. Viss kunskap är medfödd.
• Deduktion. Förnuftet kan härleda sanningar från första principer.
• Säkerhet. Förnuft kan ge obestridlig kunskap.
• Matematik som modell. Geometrimetoden gäller inom filosofin.

Rationalism är inte detsamma som rationalitet. Rationalitet är förmågan att resonera. Rationalism är en filosofisk ståndpunkt om kunskapens källa.