En biljardboll träffar en annan, och den andra rör sig. Vi säger att den första orsakade den andra. Kausalitet är sambandet mellan händelser där den ena framkallar en annan. Det är så grundläggande för hur vi tänker att det är svårt att föreställa sig att klara sig utan det. Ändå har filosofer kämpat i århundraden för att säga exakt vad sambandet består av.

David Hume menade att vi aldrig uppfattar kausalitet direkt. Vi ser en händelse följas av en annan, upprepade gånger, och sinnet utvecklar en förväntan. Kausalitet, enligt honom, är konstant konjunktion plus en vana av förväntan. Kant förkastade detta och argumenterade för att kausalitet är en kategori som sinnet påtvingar erfarenheten. Utan den skulle vi inte kunna ha en sammanhängande erfarenhet alls. Under 1900-talet skilde filosofer mellan olika typer av orsaker: nödvändiga och tillräckliga, närliggande och avlägsna, bidragande och avgörande. Vetenskapsmän använder probabilistiska och kontrafaktiska redogörelser: en orsak är något som påverkar sannolikheten eller förekomsten av en effekt. Korrelation är inte kausalitet, som sloganen lyder, utan att avgöra när den är det kräver omsorg.

Kausalitetsredovisningar

• Regularitet. Kausalitet är konstant konjunktion.
• Kontrafaktiskt. En orsak är något utan vilket effekten inte skulle uppstå.
• Probabilistisk. En orsak ökar sannolikheten för en verkan.
• Mekanistisk. En orsak producerar en verkan genom en mekanism.

Kausalitet spelar roll inom juridik, medicin och vetenskap, där att tillskriva effekter till orsaker har praktiska konsekvenser.