Astma gör luftvägarna trånga. Musklerna runt bronkerna drar ihop sig, slemhinnan svullnar och slem täpper till luftvägarna. Att andas ut blir hårt arbete. Bronkdilaterare slappnar av dessa muskler och öppnar luftvägarna inom några minuter. De är räddningsmedel, inte regulatoriska. De behandlar inte den underliggande inflammationen.

De viktigaste typerna är beta-2-agonister och antikolinergika. Kortverkande beta-2-agonister som albuterol verkar inom några minuter och varar fyra till sex timmar. De är den klassiska räddningsinhalatorn. Långverkande beta-2-agonister som salmeterol varar tolv timmar eller mer och används för underhåll, alltid i kombination med en inhalerad kortikosteroid för astma. Antikolinergika som ipratropium blockerar en annan signalväg och används ofta vid KOL. Teofyllin, en äldre oral bronkdilaterare, används sällan nu på grund av sitt smala terapeutiska fönster.

Praktiska punkter:

• Räddningspersonal vs. handledare. Bronkdilatatorer lindrar symtom; inhalerade steroider minskar dem över tid.
• Teknik. Inhalatortekniken är lika viktig som läkemedlet. En spacer kan hjälpa.
• Överanvändning. Att behöva en akutinhalator mer än två gånger i veckan tyder på dålig kontroll.
• Biverkningar. Tremor, snabb hjärtfrekvens och huvudvärk är vanliga med beta-2-agonister.

Vid en akut attack ges bronkdilaterare via en nebulisator för snabbare administrering.