Ett utslag uppträder tre dagar efter att man påbörjat behandling med ett nytt antibiotikum. Det är en biverkning, en skadlig reaktion på ett läkemedel som tas i normal dos för ett legitimt syfte. Definitionen är viktig eftersom den skiljer en genuin läkemedelseffekt från en oavsiktlig överdos, ett förskrivningsfel eller en tillfällig sjukdom.

Reaktioner kan förekomma i flera former. Vissa är förutsägbara och dosrelaterade, som dåsigheten efter ett lugnande medel. Andra är oförutsägbara och immunmedierade, som anafylaxi mot penicillin. Ytterligare andra är idiosynkratiska, vilket innebär att de förekommer hos ett litet antal patienter av skäl som inte är väl förstådda. Världshälsoorganisationen delar in dem i sex typer, märkta A till F, ett schema som läkare använder för att resonera kring orsak och förebyggande.

Vanliga kategorier inkluderar:

• Typ A: förstärkt, dosberoende, förutsägbar utifrån läkemedlets kända verkan
• Typ B: bisarr, oförutsägbar, ofta immunrelaterad
• Typ C: kronisk, relaterad till långvarig användning
• Typ D: fördröjd, uppträder år efter exponering

Att rapportera en misstänkt reaktion till en nationell myndighet hjälper tillsynsmyndigheter att upptäcka trender. De flesta reaktioner försvinner när läkemedlet sätts ut, även om vissa lämnar bestående skador.