Energi och material i havet rör sig inte längs enskilda kedjor; de flödar genom sammankopplade nätverk av vem som äter vem. Dessa nätverk är näringsvävar. Fytoplankton och andra primärproducenter utgör basen; zooplankton, små fiskar, större rovdjur och detritivor upptar högre nivåer, där många arter livnär sig på mer än en nivå.

Marina näringsvävar formas av storlek, beteende och tillgången på ljus och näringsämnen. Mikrobiella slingor återvinner löst organiskt material som annars skulle gå förlorat. Trofiska kaskader uppstår när förändringar på en nivå sprider sig till andra – till exempel när överfiske av stora rovdjur släpper ut mellannivåkonsumenter som sedan undertrycker växtätare.

Att förstå näringsvävens struktur hjälper till att förutsäga konsekvenserna av fiske, klimatförändringar och invasiva arter. Stabila isotoper, tarminnehåll och nätverksmodeller är vanliga verktyg för att kartlägga länkar. Att skydda viktiga noder och upprätthålla mångfalden inom väven ökar marina ekosystems motståndskraft mot störningar.

• Nätverk av matningsrelationer
• Baserat på primärproducenter och flera konsumentnivåer
• Inkluderar mikrobiella återvinningsvägar
• Känslig för fiske och miljöförändringar