Tonarten i ett stycke är dess tonala centrum – den ton och det ackord som känns som hemma. Musik i C-dur tenderar till exempel att börja och sluta på C och använder noterna i C-dur-skalan som sitt primära material.

Tonartsignaturer i början av en notlinje visar vilka toner som konsekvent höjs eller sänks. Modulering sker när musiken flyttas till en annan tonart, tillfälligt eller permanent. Förhållandet mellan tonarter utgör grunden för mycket tonal komposition och analys.

Lyssnare uppfattar tonarten även utan teoretisk kunskap. Ett stycke som slutar på en annan plats än sin hemmatonart kan kännas olöst. Kompositörer väljer tonarter av praktiska skäl (instrumentomfång, vokal komfort) och för uttrycksfull färg, även om de känslomässiga associationerna med specifika tonarter delvis är kulturella och historiska.

• Tonalt centrum av ett stycke
• Indikeras med tonart
• Kan förändras genom modulering
• Organiserar melodi och harmoni