En platt karaktär är enkel. De definieras av ett enda drag eller en idé. De förändras inte. De har inga komplexa motiv. De tjänar ett syfte i berättelsen: att stödja huvudpersonen, ge komisk lättnad eller representera en typ. De är inte fokus. De är bakgrunden.

Termen kommer från E. M. Forsters *Aspects of the Novel*. Han skilde mellan platta karaktärer och runda karaktärer. Runda karaktärer är komplexa och föränderliga. Platta karaktärer är enkla och statiska. En platt karaktär kan vara minnesvärd. Mrs. Micawber i David Copperfield är platt men livfull. Hon säger alltid att hon aldrig kommer att överge Mr. Micawber. Det är hennes enda drag. Det är tillräckligt.

Platta karaktärsdrag

• Definieras av en eller två egenskaper.
• Ändras inte.
• Förutsägbart beteende.
• Tjänar en specifik funktion.
• Ofta bifigurer.

Platta karaktärer är inte dåligt skrivet. De är effektiva. En berättelse behöver dem. Kyparen som dyker upp i en scen behöver ingen bakgrundshistoria. Skurkens hantlangare behöver ingen försoningsbåge. Platta karaktärer håller berättelsen fokuserad. De distraherar inte. De stöder temat. Men en berättelse med bara platta karaktärer är ytlig. Huvudpersonen måste vara rund. Antagonisten bör vara rund. Birollerna kan vara platt. Balansen beror på berättelsen. En komedi kan använda fler platta karaktärer för skratt. En tragedi behöver runda karaktärer för emotionellt djup. Den platta karaktären är ett verktyg. Använda väl är de osynliga. Använda dåligt är de stereotyper. Skillnaden är om de känns som en person eller en typ. En platt karaktär som är en typ är okej. En platt karaktär som är en stereotyp är det inte. Gränsen är tunn men viktig.