Organiska lämningar innehåller en inbyggd kronologisk signal. Radiokoldatering mäter sönderfallet av kol-14 i en gång levande material för att uppskatta tiden sedan döden. Metoden har förändrat arkeologi och studier av sen kvartär sedan den utvecklades i mitten av 1900-talet.

Medan organismer lever utbyter de kol med atmosfären; efter döden sönderfaller den radioaktiva isotopen med en känd hastighet. Att mäta återstående kol-14 ger en ålder före nutid, med förbehåll för kalibrering mot årsringregister och andra register som korrigerar för tidigare variationer i atmosfärisk koncentration.

Tekniken fungerar bäst på prover upp till cirka 50 000 år gamla. Kontaminering, reservoareffekter och osäkerheter i kalibreringen kräver noggrann provtagning och tolkning. Trots begränsningar ger radiokoldatering absoluta åldrar som förankrar relativa sekvenser och länkar samman arkeologiska platser över regioner.

• Dateringsmetod med kol-14-sönderfall
• Gäller organiska material
• Kräver kalibrering för noggrannhet
• Viktigt verktyg inom arkeologi och paleovetenskap