Stora kapitel i jordens historia kallas epoker. En era är en stor del av geologisk tid, kortare än en eon och sammansatt av flera perioder. Den fanerozoiska eonen innehåller tre epoker: paleozoikum, mesozoikum och kenozoikum.

Epokgränser sammanfaller ofta med djupgående förändringar i fossilregistret, såsom massutdöenden. Slutet av paleozoikum upplevde det största kända utdöendet; slutet av mesozoikum präglas av försvinnandet av icke-fågeldinosaurier. Dessa biologiska vändpunkter gör epoker till naturliga narrativa enheter.

Varje era har en särskiljande karaktär. Paleozoikum registrerar uppkomsten av komplext marint liv och koloniseringen av land. Mesozoikum är känt för dinosaurier och upplösningen av Pangea. Kenozoikum kännetecknas av diversifieringen av däggdjur och uppkomsten av glaciala klimat. Epoker organiserar därför både djup tid och livets evolution.

• Huvudindelning av geologisk tid inom en eon
• Bestående av perioder
• Ofta begränsad av massutdöenden
• Paleozoikum, mesozoikum och kenozoikum är de mest kända