DNA-fragment av olika längder kan separeras med ett elektriskt fält. Gelelektrofores drar laddade molekyler genom en porös gelmatris; mindre fragment migrerar snabbare än större. Resultatet är en serie band som avslöjar storlekarna i ett prov.

Agarosgeler används för större DNA-bitar; polyakrylamidgeler separerar mindre fragment. DNA visualiseras med fluorescerande färgämnen eller infärgningar. Jämförelse med en storleksstandard möjliggör uppskattning av fragmentlängd. Tekniken ligger till grund för restriktionsmappning, PCR-analys och kvalitetskontroll av sekvenseringsbibliotek.

Även om den till stor del ersatts av kapillär- och mikrofluidiska metoder för högkapacitetsarbete, är plattgelelektrofores fortfarande ett enkelt och billigt undervisnings- och forskningsverktyg. Rätt spänning, gelkoncentration och körtid avgör upplösningen. Metoden är grundläggande i molekylärbiologiska laboratorier.

• Separerar DNA-fragment efter storlek
• Använder elektriskt fält och porös gel
• Mindre fragment färdas längre
• Visualiserad med fluorescerande färgämnen