Peripeteia är en plötslig omvändning av lyckan i en berättelse, särskilt i tragedier. Aristoteles identifierade det som en nyckelkomponent i komplexa intriger.

I Oedipus Rex avslöjar budbärarens försök att lugna Oidipus istället den förödande sanningen – en exemplarisk peripeteia. Omvändningen vänder handlingen i en ny riktning och sammanfaller ofta med eller utlöser igenkännandet (anagnorisis). Förändringen måste växa fram ur den föregående handlingen snarare än att komma som en ren slump; först då känns den både överraskande och oundviklig.

Peripeteia är inte begränsad till tragedi. Komedier och moderna berättelser är också beroende av skarpa ödesvändningar. Termen är fortfarande användbar för att beskriva det strukturella ögonblick då huvudpersonens bana avgörande förändras. En väl genomförd peripeteia omorganiserar publikens förståelse av allt som har hänt före.

Den abrupta vändning som förändrar en karaktärs situation är peripeteia.