En ramberättelse är en berättelse som innehåller en annan berättelse. Den yttre berättelsen ger ett sammanhang för berättandet av den inre.

Chaucers pilgrimer går med på att berätta sagor på vägen till Canterbury; pilgrimsfärden är ramen. I Frankenstein omsluter Waltons brev Victors berättelse, som i sig omsluter varelsens. Tusen och en natt använder Scheherazades situation som ram för dussintals inbäddade berättelser. Strukturen kan skapa distans, lägga till lager av tillförlitlighet eller otillförlitlighet, och kommentera själva berättandet.

Ramberättelser varierar i hur fullständigt den yttre berättelsen utvecklas. Ibland är ramen utarbetad och återkommer i slutet; ibland är den en kort prolog och epilog. Förhållandet mellan ram och inbäddad berättelse är en del av verkets betydelse: den yttre situationen kan vara parallell med, kontrastera mot eller motivera den inre berättelsen. Formen förblir populär eftersom den mångfaldigar perspektiv och uppmärksammar hur berättelser formas av sina berättare.

När en berättelse existerar i syfte att innehålla och presentera en annan, är strukturen en ramberättelse.