En fabel är en kort berättelse, vanligtvis med djur som karaktärer, som illustrerar en moralisk lärdom. Djuren beter sig enligt igenkännbara mänskliga typer.

Aisopos fabler etablerade mönstret i väst: räven och druvorna, sköldpaddan och haren, myran och gräshoppan. Berättelserna är korta, karaktäriseringen är enkel och sensmoralen anges ofta explicit i slutet. Liknande traditioner finns i många kulturer. Eftersom karaktärerna är djur kan berättelserna kritisera mänskligt beteende med en grad av indirekt inflytande och charm som mjukar upp den didaktiska gränsen.

Fabler skiljer sig från sagor och myter genom sin korthet och sitt tydliga etiska syfte. De är bland de tidigaste formerna av litteratur som används för att undervisa barn, men de fortsätter att roa och instruera vuxna. Moderna författare anpassar ibland formen för politiska eller satiriska syften samtidigt som de behåller de talande djuren och den spetsiga slutsatsen.

En kompakt berättelse där djur uppför en mänsklig moral är en fabel.