Dramatisk poesi presenterar en berättelse eller situation genom en eller flera karaktärers tal snarare än genom tredjepersonsberättelse. Den befinner sig på gränsen mellan lyrik och drama.

Den dramatiska monologen är den mest kända moderna typen, men kategorin inkluderar även versspel, dialogdikter och alla dikter där rösten tillhör en karaktär som skiljer sig från poeten. Tyngdpunkten ligger på röst, tillfälle och karaktärens uppenbarelse genom tal. Läsarna överhör snarare än att bli direkt tilltalade av författaren.

Dramatisk poesi möjliggör utforskandet av perspektiv som poeten inte nödvändigtvis delar. Den kan iscensätta konflikt, ironi och psykologisk komplexitet inom versformen. Framförande är ofta underförstått; många dramatiska dikter får kraft när de läses högt eller iscensätts. Genren har blomstrat när poeter har velat ha lyrikens intensitet utan begränsningen av en enda självbiografisk röst.

När en dikt talar genom påhittade karaktärer snarare än i poetens egen person, är det dramatisk poesi.