Kontanter i en plånbok, mynt i en burk, saldon på ett checkkonto, sparkonton, penningmarknadsfonder. Alla dessa är en del av penningmängden, den totala mängden pengar som cirkulerar i en ekonomi vid en given tidpunkt. Ekonomer delar in den i kategorier. M1 inkluderar de mest likvida formerna: fysisk valuta och checkinsättningar. M2 adderar sparkonton och små tidsbundna insättningar. M3, som inte längre spåras av Federal Reserve, inkluderade stora institutionella fonder.

Varför spelar penningmängden roll? För att den påverkar priser, räntor och ekonomisk aktivitet. Om penningmängden växer snabbare än ekonomins produktion tenderar inflation att följa. Om den krymper kan deflation och recession uppstå. Sambandet är inte mekaniskt, men det är verkligt. Milton Friedman hävdade berömt att inflation alltid och överallt är ett monetärt fenomen.

Centralbanker påverkar penningmängden genom sina policyverktyg. När de köper obligationer injicerar de pengar i banksystemet. När de säljer tömmer de dem. Kommersiella banker skapar också pengar när de lånar ut, eftersom ett lån blir en insättning någon annanstans. Den multiplikatoreffekten innebär att centralbanken inte kontrollerar penningmängden perfekt, utan bara knuffar till den.

Penningaggregat

• M0: fysisk valuta och centralbanksreserver
• M1: valuta plus checkinsättningar
• M2: M1 plus sparande och små tidsbundna insättningar
• M3: M2 plus stora institutionella fonder