Titta på den nedre delen av ett stort T i Times New Roman. De små horisontella strecken i ändarna av armarna är seriffer. De är de dekorativa fötterna och parenteserna som skiljer serif-typsnitt från deras renare sans-serif-kusiner.

Stilen går tillbaka till romersk stenhuggning, där murare lade till avslutande penseldrag på bokstäver innan de mejslade ut. Trajanus kolonn, höggen omkring 113 e.Kr., visar den klassiska formen. Senare anpassade skrivare och tidiga tryckare dessa penseldrag till metalltyp. I århundraden använde nästan all tryckt text seriffer.

Serif-typsnitt i praktiken

• Vanligt i böcker, tidningar och långläsning
• Används ofta för rubriker i redaktionell design
• Signalerar tradition, auktoritet eller formalitet
• Inkluderar underkategorier som gammal stil, övergångsstil och modern

Det finns en ihärdig uppfattning att serif-teckensnitt är mer läsbara i tryck. Forskningen är blandad. Vissa studier visar en liten fördel. Andra finner ingen skillnad. Det som är viktigare är typsnittets kvalitet, storlek och avstånd. En välplacerad serif på 11 punkter läses vackert. En trång serif i samma storlek gör det inte. Välj seriffer för den ton de sätter, inte för en läsbarhetsregel som kanske inte håller måttet.