Platt design tar bort djup, skugga och textur. Knappar är enkla rektanglar. Ikoner är solida former. Färgerna är djärva. Stilen dök upp i början av 2010-talet och blev mainstream med Microsofts Metro-gränssnitt och Apples redesign av iOS 7 2013. Det var en reaktion på den kraftiga skeuomorfismen som föregick den, där digitala objekt härmade läder, trä och glas. Platt design sa: det här är en skärm. Sluta låtsas något annat.

Stilen har fördelar. Den laddas snabbare, skalas snyggt och ser modern ut. Den skapar också problem. Utan skuggor eller djupsignaler kan det vara svårt att avgöra vad som är klickbart. Tidiga platta gränssnitt förvirrade användare som inte kunde skilja knappar från etiketter. Designers svarade med flat 2.0, ibland kallad nästan platt design, som lägger till subtila skuggor, gradienter och rörelse för att återställa tydlighet utan att återgå till full skeuomorfism. Googles Material Design, som introducerades 2014, är ett välkänt exempel.

Vanliga drag

• Inga gradienter, skuggor eller avfasningar.
• Enkla geometriska former.
• Djärva, mättade färger.
• Ren sans-serif typografi.

Platt design är inte bara ett utseende. Den återspeglar ett skifte i hur människor uppfattade digitala gränssnitt. Skärmen är inte ett skrivbord. Den är sitt eget medium.