Populationer förändras över generationer. Det är evolution. Förändringen drivs av flera mekanismer, men det naturliga urvalet är den mest kända. Individer med egenskaper som hjälper dem att överleva och reproducera sig för dessa egenskaper vidare oftare. Med tiden blir egenskaperna vanligare. Charles Darwin och Alfred Russel Wallace beskrev mekanismen 1858, och Darwin publicerade *Om arternas uppkomst* året därpå. Bevisen sedan dess har varit överväldigande. Fossiler, DNA och observerade förändringar i levande populationer pekar alla mot samma slutsats.

Evolution är inte framsteg. Det är anpassning till lokala förhållanden. En egenskap som gynnar en miljö kan skada en annan. Evolution sker inte heller för individer. Den sker för populationer, över generationer. Mutationer skapar variation. Urval filtrerar den. Genetisk drift, den slumpmässiga förändringen i genfrekvenser, kan också forma populationer, särskilt små. Genflöde, individers förflyttning mellan populationer, blandar egenskaper. Tillsammans producerar dessa krafter livets mångfald.

Evolutionens mekanismer

• Naturligt urval: differentiell överlevnad och reproduktion.
• Mutation: källa till ny genetisk variation.
• Genetisk drift: slumpmässiga förändringar i små populationer.
• Genflöde: förflyttning av gener mellan populationer.

Evolution är inte en teori som ifrågasätts. Det är biologins organiserande princip, stödd av bevis från alla områden som studerar liv.