Vissa bindningar behöver inga spikar. Lim håller ihop material genom kemiska eller fysiska krafter, sprider sig över en yta och hårdnar för att skapa en kontinuerlig förbindelse. I matlagning förekommer termen sällan, men principen gör det. Äggtvätt limmar en skorpa till en pajkant. En stärkelsemassa tjocknar en sås och binder dess ingredienser. Honung och sirap fungerar som ätbara lim i granolabars och bakverk.

I köket är det mest kända limmet förmodligen den naturliga klibbigheten hos vissa livsmedel. Klibbigt ris håller ihop sushi och mochi. Pektin gör sylt till en bredbar gel. Gelatin bildar ett vingligt fast ämne från en flytande buljong. Dessa är inte lim i hårdvarubemärkelsen, men de utför samma funktion: de binder separata komponenter till en sammanhängande helhet.

Utanför köket är lim en basvara i byggbranschen. Bygglim fäster gipsskivor mot reglar och undergolv mot bjälkar. Det fördelar spänningen över en fog snarare än att koncentrera den vid fästelement. Epoxi bildar styva, höghållfasta bindningar. Kontaktcement fäster direkt vid kontakt. Ytbehandling är viktigare än själva limmet. Damm, olja och fukt försvagar bindningen, vilket är anledningen till att etikettinstruktionerna inte är förslag.