Metaller leder elektricitet. De är formbara och duktila. De har en glans. Dessa egenskaper kommer från metallbindning. I en metall släpper atomerna sina valenselektroner till ett gemensamt hav av delokaliserade elektroner. De positivt laddade metalljonerna hålls samman av sin attraktion till detta elektronhav. Elektronerna kan röra sig fritt, vilket är anledningen till att metaller leder.

Metallbindningen är inte riktad. Varje jon attraheras av elektronmolnet som helhet, inte av specifika grannar. Det är därför metaller kan deformeras utan att gå sönder. Jonlagren kan glida förbi varandra, och elektronhavet anpassar sig. Joniska kristaller splittras när de deformeras eftersom lika laddningar stöter bort varandra. Metaller böjs.

Styrkan hos en metallbindning beror på antalet delokaliserade elektroner och jonernas storlek. Magnesium har två valenselektroner och en liten jon, så det har en stark bindning och en hög smältpunkt. Natrium har en valenselektron och en stor jon, så det har en svagare bindning och en låg smältpunkt. Legeringar är blandningar av metaller som ofta har starkare bindningar och bättre egenskaper än rena metaller.

Metallbindning förklarar varför metaller är goda ledare av värme och elektricitet, varför de är ogenomskinliga och reflekterande, och varför de kan hamras till ark eller dras till trådar. Det är en modell, men en användbar sådan.