Alexander Fleming återvände från semestern 1928 och fann mögel växande på en petriskål med stafylokocker. Bakterierna runt möglet hade dött. Han hade upptäckt penicillinet. Antibiotikaeran började, och med den en revolution inom medicinen. Infektioner som hade dödat miljontals människor blev behandlingsbara. Kirurgi, kemoterapi och organtransplantationer blev möjliga eftersom läkare kunde kontrollera infektionen.
Antibiotika fungerar på flera sätt. Vissa, som penicillin, bryter ner bakteriens cellvägg. Andra blockerar proteinsyntes, DNA-replikation eller folatmetabolism. De är selektiva och riktar in sig på strukturer som mänskliga celler inte har. Det är därför de kan döda bakterier utan att döda oss. De fungerar inte mot virus, vilket är anledningen till att de är oanvändbara mot förkylningar och influensa.
Problemet är resistens. Bakterier utvecklas. Varje gång ett antibiotikum används, väljer det ut överlevande som kan motstå det. Dessa överlevande förökar sig, och läkemedlet slutar verka. Överanvändning inom medicin och jordbruk har påskyndat processen. Vissa infektioner är nu resistenta mot alla tillgängliga antibiotika. Världshälsoorganisationen kallar antimikrobiell resistens för ett av de tio största globala hälsohoten.
Nya antibiotika är svåra att hitta och olönsamma att utveckla. De flesta stora läkemedelsföretag har övergett området. Utbudet av läkemedel är tunnt. Världen behöver nya läkemedel, bättre förvaltning och snabb diagnostik för att vägleda behandlingen.
Comments (6)
Leave a comment