Fjädring kopplar samman en bils kaross med dess hjul. Fjädrar absorberar stötar. Stötdämpare styr fjädrarna. Länksystem håller hjulen på plats samtidigt som de kan röra sig upp och ner. Målet är att hålla däcken på vägen och passagerarna bekväma. Dessa två mål drar ofta i motsatta riktningar.

Tidiga bilar använde solida axlar och bladfjädrar. Färden var hård och väghållningen grov. Individuell fjädring, där varje hjul rör sig av sig självt, kom på 1930-talet och spred sig gradvis till alla fyra hörnen. MacPherson-fjäderben, dubbla triangelben och multilänksystem är vanliga moderna konstruktioner.

Fjädringskomponenter

• Fjädrar: spiral-, blad-, luft- eller torsionsstångsfjädrar.
• Stötdämpare eller fjäderben.
• Kontrollarmar och bussningar.
• Krängningshämmare för att begränsa karossens krängning.
• Kulleder och dragstänger för styrrörelse.

En mjuk fjädring absorberar ojämn asfalt men låter karossen luta i kurvor. En styv inställning håller bilen platt och responsiv men straffar passagerare på dåliga vägar. Biltillverkare finjusterar kompromissen för den avsedda köparen. Lyxbilar lutar mjukt. Sportbilar lutar styvt. Luftfjädring och adaptiva stötdämpare låter nu bilen växla mellan de två och justeras på millisekunder baserat på hastighet, styrvinkel och vägyta.