En drivaxel överför vridmoment från transmissionen till axeln. Det är ett roterande rör, vanligtvis tillverkat av stål eller aluminium, med universalkopplingar i varje ände. Lederna gör att axeln kan böjas när fjädringen rör sig. Utan en drivaxel skulle en bakhjulsdriven bil inte kunna skicka kraft från den frammonterade motorn till bakhjulen.

I en bakhjulsdriven bil går drivaxeln från växellådans bakaxel till den bakre differentialen. Den roterar vid motorvarvtalet, eller nära det, och måste balanseras för att undvika vibrationer. Vid höga hastigheter kan en obalanserad axel skaka bilen våldsamt. Det är därför drivaxlar är precisionsbalanserade och därför inspekteras universalkopplingarna för slitage.

Framhjulsdrivna bilar har vanligtvis inte en lång drivaxel. Istället använder de två halvaxlar, även kallade CV-axlar, som förbinder växellådan med framhjulen. Varje halvaxel har konstanthastighetsleder som gör att hjulen kan styra och röra sig upp och ner. Fyrhjulsdrivna bilar kan ha en drivaxel till bakaxeln plus halvaxlar på alla fyra hjulen.

Drivaxlar är starka, men de kan gå sönder. En sliten universalkoppling kan orsaka ett klonkande ljud eller vibrationer. En trasig drivaxel kan piska runt och skada bilens undersida. Regelbunden inspektion av leder och lager förhindrar de flesta problem.