Solen utstrålar inte bara ljus. Den strömmar också ut ett konstant flöde av laddade partiklar i rymden. Det flödet är solvinden. Den består mestadels av elektroner och protoner, med några få tyngre joner, som färdas med hundratals kilometer per sekund. Den bär med sig solens magnetfält och skapar en bubbla som kallas heliosfären och som sträcker sig långt bortom Pluto.

Solvinden formar hela solsystemet. Den blåser kometsvansar bort från solen. Den skär ut planeternas magnetosfärer. Den skapar norrsken när den interagerar med jordens magnetfält. Den eroderar också planeternas atmosfärer under miljarder år. Mars förlorade sin atmosfär delvis för att solvinden skalade bort den efter att planetens magnetfält stängdes av.

Vinden är inte konstant. Den varierar med solens aktivitetscykel, som når sin topp vart 11:e år. Koronala hål, områden med öppet magnetfält, producerar snabba vindströmmar. Koronala massutkastningar producerar kraftiga vindbyar. När en snabb ström hinner ikapp en långsam, skapar den ett samroterande interaktionsområde som kan utlösa geomagnetiska stormar.

Solvinden saktar så småningom ner och blandas med det interstellära mediet vid heliopausen. Voyager 1 korsade den gränsen 2012 och blev därmed den första rymdsonden att gå in i det interstellära rymden.