Hipparkos rangordnade stjärnor efter ljusstyrka för över två tusen år sedan och delade in dem i sex klasser. De ljusaste kallade han första magnituden. De svagaste han kunde se var sjätte magnituden. Det uråldriga systemet finns kvar, även om det har förfinats och utvidgats långt bortom vad blotta ögat kan uppfatta.

Skalan är logaritmisk och går bakåt. Ett mindre tal betyder ett ljusare objekt. Varje steg med en magnitud motsvarar ett ljusstyrkeförhållande på cirka 2,512, så en stjärna med den första magnituden är ungefär 100 gånger ljusare än en stjärna med den sjätte magnituden. Sirius, den ljusaste nattstjärnan, har magnituden -1,46. Solen lyser vid -26,7. De svagaste objekten som Hubble har avbildat når magnituden 30 eller svagare.

Astronomer skiljer mellan skenbar magnitud och absolut magnitud. Skenbar magnitud är hur ljusstarkt ett objekt ser ut från jorden, vilket beror på både dess verkliga luminositet och dess avstånd. Absolut magnitud är hur ljusstarkt det skulle se ut från ett standardavstånd på 10 parsec. Att jämföra de två visar avstånd, vilket är anledningen till att magnitud är mer än ett katalognummer.